Home, sweet home

Jag har fått komma hem. Lagom till att den första röda jordgubben i landet hälsat världen välkommen blev jag utskriven från Akademiska sjukhuset. Det är såå skönt. SÅÅ SKÖNT. Att slippa se sjukhusväggar, trasiga människor och systrar som sliter som djur. Även om sjukhusvistelser sker av en anledning med gott syfte är de liksom inte etta på önskelistan.

Nu kommer jag bo hos mina föräldrar och syster i minst en vecka, tyckte läkaren. Jag känner mig som en bebis som inte klarar mig själv, men har man haft en hjärnblödning så har man. Jag är glad att jag inte är ett litet paket utan talförmåga, för så hade det kunnat vara. För tillfället är jag bara dödstrött och har en fördjävlig huvudvärk, vilket borde gå bort inom några månader...


Kan ni gissa vad det första jag gjorde när jag kom hem? Ställde mig i köket. Att bara få hacka lök och grönsaker, röra ihop tzatziki och steka falafel gjorde mig gott. Nu har jag tröttnat på barnmat och vill ha sommarmat. Med andra ord mycket grillat, mycket röror och mycket grönsaker. Och glass. Glass i stora lass.

Men nu ska jag vila en stund innan jag somnar i tangentbordet. Njut av dagen, och kom ihåg att inte stressa. Det kan kosta en dyrt.