När aptiten inte är vad den borde vara

Eftersom kategorin mat mestadels handlar om sjukhusmat för mig just nu fortsätter jag skriva om det.

Jag tycker portionerna varit små, trots att jag har normalportion (enligt lappen på brickan). Igår fick jag t.ex. 2 oxjärpar, 2 kokta potatisar, brunsås samt lite kokt brysselkål till lunch. Jag hade utan problem kunnat äta det dubbla. Trots att jag mest ligger i en säng dagarna i ända (eftersom jag inte får lämna avdelningen). För konstigt nog är jag hungrig. Hur kommer det sig? En vanlig dag är jag ungefär 50 ggr mer aktiv, men aptiten är densamma även utan att jag själv är igång.

Som jag skrev skulle jag få mat från barnmenyn idag. Jag var rädd att portionerna skulle vara ännu mindre. Men ack vad jag bedrog mig. När jag gick för att hämta brickan med spagetti och köttfärssås tappade jag nästan hakan. Det var en portion anpassad för en hungrig tonårskille (med andra ord ett berg). Så när jag hade chansen att för en kort stund byta kön och bli några år yngre gjorde jag det - och skövlade in rubbet i den hungriga kroppen.
Om det var gott? Tänk skolmat. Exactly the same.

Pizzan till middag då? Inte alls någon hit. Men jag hade ett trevligt middagsällskap av en liten tant från Sandviken som imorgon ska operera bort en tumör i ryggraden, och hon livade upp stämningen. Och ikväll har jag en Häagen Dazs Macadamia Nut Brittle att skeda i mig, så jag överlever nog. Till imorgon. För imorgon kanske jag får flytta hem. Visserligen flytta hem till mina föräldrars trygga vrå, men ändå. Det klår sjukhusmiljö med hästlängder. Håll tummarna.