Mina underbara föräldrar har hängt ganska mycket med mig här på sjukhuset. Pappa jobbar i samma hus, och har kommit både under för- & eftermiddagsfikat samt lunchen. Mamma har jobbat hemifrån en del, och kommit när hon fått det mesta gjort. Jag är oerhört tacksam att ha anhöriga som bryr sig, för det finns de som sitter här alldeles ensamma. Det ser... sorgligt ensamt ut.
Nu under kvällen kom mamma hit för att hålla mig sällskap medan pappa åkte ut på golfbanan en sväng. Eftersom jag inte ätit någon kvalitetschoklad på flera dagar var jag på väg att spricka av abstinens, så jag frågade mamma om vi inte kunde se ifall sjukhusets kiosk hade något att erbjuda. När jag fått tillstånd av en sjuksköterska att lämna avdelningen tillsammans med mamma (lämna den för första gången på en vecka!) så tog vi hissen ner till kiosken - eller minibutiken kanske man ska kalla den.
Självklart fanns där ingen kvalitetschoklad (för jag räknar inte Lindt 70% till den kategorin). Men helt plötsligt kände jag att en Marabou Schweizernöt inte skulle vara helt tokigt.
Helt plötsligt kände jag att en Marabou Schweizernöt inte skulle vara helt tokigt. Begriper ni? Jag har inte ätit sötsliskig mjölkchoklad mestadels bestående av socker självmant på nästan 10 år. Den här sjukhusvistelsen måste avslutas snarast, var kommer jag annars att sluta? Fiskpinnar i brödrosten och burkravioli?
onsdag 24 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
oj vad tråkigt att du är på sjukhus! Hoppas du kommer hem snart!
Jag minns en gång när mamma var inlagd på Akademiska och hon såg fram emot sin lördagsmiddag med bakad potatis. Från köket kom vanligt kokt potatis och en sås (?) gjord på filmölk. Inte kul...
Men när man ligger på sjukhus då vill man ha barnmat. Sånt man åt som liten. För det är lixom tröstande. Eller det vill iaf jag. Men jag vill tro att de flesta vill känna sig små när de ändå blir omhändertagna :p
Jag tror inte att det går utför utan att det bara är nyttigt för dig=)
Bryta destruktiva mönster och faktiskt uppskatta livets goda. Ibland stirrar man sig blind på det man har men vet inte vad man missar;)
Ibland är det skönt att bara vara och göra det som inte är "perfekt".
KRAAM
Den bättre hälften hälsar att om du är sugen på en Marabou Schweizernöt så är du nog fortfarande sjuk och bör stanna ett par dagar till på sjukhus ;)
Skämt åsido, du behöver nog komma hem till lite Rebecca-mat, vila i hemmiljö och en och annan godsak (läs kvalitétschoklad och "riktig" glass).
Var rädd om dig och ta det lugnt om du får åka hem imorgon. Vila, vila, vila och försök ta dagen som den kommer.
"Order" från västkusten
Haha, abstinensen har satt tänderna i dig, schweizernöt... *asg*
Du är helt klart klar att åka hem som det låter :-)
Tack för skrattet! Må gott, krya & kram!
Jag tycker det låter som en sund reaktion. Ett friskhetstecken. Så gläds du åt det.
Vet du varför du svimmade, in the first place?
/Stefan
Marabou schweizernöt? Nu börjar jag bli riktight orolig. ;-) Närå, men frukt och mandel är jag faktiskt svag för. Grattis till en fin familj som ställer upp för dig. *Skickar lite styrkekramar så att du tillfrisknar fort.*
Tack för dagens bästa skratt. Jag kan verkligen se dig bilden framför mig och känna din förundran över hur det gick till.
Det är roligt att se att du fått komma hem och du är på bättringsvägen. Jag var själv nära att svimma första dagen en gång när jag hade PRAO. Nervositet/stress är inte att leka med.
Kram till dig.
Skicka en kommentar