För första gången på två veckor ska jag få sova i min egen säng. Vet ni hur lycklig jag är? Min säng i min lägenhet, med min tevagn vid min sida. Och innan jag sluter ögonen ska jag göra iordning fördeg till imorgon - för då ska jag baka.
Vet ni hur lättad jag blir när jag tänker på att jag klarade mig igenom en hjärnskakning och blödning i hjärnan med endast huvud- & nackvärk? Tänk om jag hamnat i rullstol utan talförmåga istället... Livet är så skört. Skörare än finaste kristallglas, och kan krasa i tusen bitar bara genom en blinkning. Kom ihåg det, och kom ihåg att göra det yttersta du kan av varje dag. VARJE DAG. Lev det liv du vill, inte det som förväntas av dig. Njut av att kunna andas, se, känna doft och smak. Det är livet.
onsdag 1 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Jag känner verkligen med dig Rebecca och vet i princip hur du känner det nu, pga vad vi själva gick igenom i början av året.... Det blir en liten väckarklocka och man ser faktiskt lite annorlunda på livet efter en sådan pärs.
Hoppas du har haft en god natts sömn och att du fortsätter att ta det lite lugnt trots att du fått komma hem. Tröttheten sitter i ett tag.
Kramar från oss båda
Skicka en kommentar