Mina underbara föräldrar har hängt ganska mycket med mig här på sjukhuset. Pappa jobbar i samma hus, och har kommit både under för- & eftermiddagsfikat samt lunchen. Mamma har jobbat hemifrån en del, och kommit när hon fått det mesta gjort. Jag är oerhört tacksam att ha anhöriga som bryr sig, för det finns de som sitter här alldeles ensamma. Det ser... sorgligt ensamt ut.
Nu under kvällen kom mamma hit för att hålla mig sällskap medan pappa åkte ut på golfbanan en sväng. Eftersom jag inte ätit någon kvalitetschoklad på flera dagar var jag på väg att spricka av abstinens, så jag frågade mamma om vi inte kunde se ifall sjukhusets kiosk hade något att erbjuda. När jag fått tillstånd av en sjuksköterska att lämna avdelningen tillsammans med mamma (lämna den för första gången på en vecka!) så tog vi hissen ner till kiosken - eller minibutiken kanske man ska kalla den.
Självklart fanns där ingen kvalitetschoklad (för jag räknar inte Lindt 70% till den kategorin). Men helt plötsligt kände jag att en Marabou Schweizernöt inte skulle vara helt tokigt.
Helt plötsligt kände jag att en Marabou Schweizernöt inte skulle vara helt tokigt. Begriper ni? Jag har inte ätit sötsliskig mjölkchoklad mestadels bestående av socker självmant på nästan 10 år. Den här sjukhusvistelsen måste avslutas snarast, var kommer jag annars att sluta? Fiskpinnar i brödrosten och burkravioli?
onsdag 24 juni 2009
När aptiten inte är vad den borde vara
Eftersom kategorin mat mestadels handlar om sjukhusmat för mig just nu fortsätter jag skriva om det.
Jag tycker portionerna varit små, trots att jag har normalportion (enligt lappen på brickan). Igår fick jag t.ex. 2 oxjärpar, 2 kokta potatisar, brunsås samt lite kokt brysselkål till lunch. Jag hade utan problem kunnat äta det dubbla. Trots att jag mest ligger i en säng dagarna i ända (eftersom jag inte får lämna avdelningen). För konstigt nog är jag hungrig. Hur kommer det sig? En vanlig dag är jag ungefär 50 ggr mer aktiv, men aptiten är densamma även utan att jag själv är igång.
Som jag skrev skulle jag få mat från barnmenyn idag. Jag var rädd att portionerna skulle vara ännu mindre. Men ack vad jag bedrog mig. När jag gick för att hämta brickan med spagetti och köttfärssås tappade jag nästan hakan. Det var en portion anpassad för en hungrig tonårskille (med andra ord ett berg). Så när jag hade chansen att för en kort stund byta kön och bli några år yngre gjorde jag det - och skövlade in rubbet i den hungriga kroppen.
Om det var gott? Tänk skolmat. Exactly the same.
Pizzan till middag då? Inte alls någon hit. Men jag hade ett trevligt middagsällskap av en liten tant från Sandviken som imorgon ska operera bort en tumör i ryggraden, och hon livade upp stämningen. Och ikväll har jag en Häagen Dazs Macadamia Nut Brittle att skeda i mig, så jag överlever nog. Till imorgon. För imorgon kanske jag får flytta hem. Visserligen flytta hem till mina föräldrars trygga vrå, men ändå. Det klår sjukhusmiljö med hästlängder. Håll tummarna.
Jag tycker portionerna varit små, trots att jag har normalportion (enligt lappen på brickan). Igår fick jag t.ex. 2 oxjärpar, 2 kokta potatisar, brunsås samt lite kokt brysselkål till lunch. Jag hade utan problem kunnat äta det dubbla. Trots att jag mest ligger i en säng dagarna i ända (eftersom jag inte får lämna avdelningen). För konstigt nog är jag hungrig. Hur kommer det sig? En vanlig dag är jag ungefär 50 ggr mer aktiv, men aptiten är densamma även utan att jag själv är igång.
Som jag skrev skulle jag få mat från barnmenyn idag. Jag var rädd att portionerna skulle vara ännu mindre. Men ack vad jag bedrog mig. När jag gick för att hämta brickan med spagetti och köttfärssås tappade jag nästan hakan. Det var en portion anpassad för en hungrig tonårskille (med andra ord ett berg). Så när jag hade chansen att för en kort stund byta kön och bli några år yngre gjorde jag det - och skövlade in rubbet i den hungriga kroppen.
Om det var gott? Tänk skolmat. Exactly the same.
Pizzan till middag då? Inte alls någon hit. Men jag hade ett trevligt middagsällskap av en liten tant från Sandviken som imorgon ska operera bort en tumör i ryggraden, och hon livade upp stämningen. Och ikväll har jag en Häagen Dazs Macadamia Nut Brittle att skeda i mig, så jag överlever nog. Till imorgon. För imorgon kanske jag får flytta hem. Visserligen flytta hem till mina föräldrars trygga vrå, men ändå. Det klår sjukhusmiljö med hästlängder. Håll tummarna.
Solig onsdag morgon från sjukhussängen
En mugg varm nyponsoppa, en mugg laktosfri fil toppad med fruktmüsli samt två grova ostsmörgåsar.
Jag lider inte riktigt när det vankas frukost. De är så snälla och hjälpsamma här på Akademiska, och försöker ordna det man önskar. Jag som inte druckit nyponsoppa på flera flera år har plötsligt blivit helt kär i drycken - när den är varm. Men det är nog för att varm nyponsoppa och ostsmörgåsar associeras med barndomsfrukostar hos mormor och morfar... Minnen är verkligen betydelsefulla och gör att en del saker smakar betydligt godare än de borde.
Eftersom jag inte legat på sjukhus tidigare vet jag inte hur maten brukar vara. Här får vi välja mellan tre rätter en dag i förväg. Det är så gott som endast svensk husmanskost. Kalops, oxjärpar, laxpudding, pannbiffar, sill, kokt skinka, sprödbakad fisk och så vidare. De flesta verkar uppskatta rätterna, vilket inte riktigt jag gör. Det sötsyrliga i den svenska maten (brunsås, gelé, saltgurka, inlagda rödbetor osv) får mig illamående just nu. Jag skulle helst av allt vilja ha tacos, eller tortillas rättare sagt eftersom jag föredrar mjuka bröd. Eller varför inte pizza? Fast det ska jag nog få ikväll... Igår fick jag nämligen välja från barnmenyn eftersom vuxenmenyn endast bjöd på rätter jag inte tål, så köttfärssås & spagetti till lunch och pizza till middag. Vad tror ni om sjukhuspizza, är den ätbar?
Den som lever får se. Och jag lär inte dö av min hjärnblödning och skallfraktur, även om jag tydligen svullnat lite där skallbenet sprack. Suck och stön. Låt bli att svimma och slå i huvudet. Och för er egen skull: CYKLA MED HJÄLM PÅ HUVUDET. Det är en billig livförsäkring.
Jag lider inte riktigt när det vankas frukost. De är så snälla och hjälpsamma här på Akademiska, och försöker ordna det man önskar. Jag som inte druckit nyponsoppa på flera flera år har plötsligt blivit helt kär i drycken - när den är varm. Men det är nog för att varm nyponsoppa och ostsmörgåsar associeras med barndomsfrukostar hos mormor och morfar... Minnen är verkligen betydelsefulla och gör att en del saker smakar betydligt godare än de borde.
Eftersom jag inte legat på sjukhus tidigare vet jag inte hur maten brukar vara. Här får vi välja mellan tre rätter en dag i förväg. Det är så gott som endast svensk husmanskost. Kalops, oxjärpar, laxpudding, pannbiffar, sill, kokt skinka, sprödbakad fisk och så vidare. De flesta verkar uppskatta rätterna, vilket inte riktigt jag gör. Det sötsyrliga i den svenska maten (brunsås, gelé, saltgurka, inlagda rödbetor osv) får mig illamående just nu. Jag skulle helst av allt vilja ha tacos, eller tortillas rättare sagt eftersom jag föredrar mjuka bröd. Eller varför inte pizza? Fast det ska jag nog få ikväll... Igår fick jag nämligen välja från barnmenyn eftersom vuxenmenyn endast bjöd på rätter jag inte tål, så köttfärssås & spagetti till lunch och pizza till middag. Vad tror ni om sjukhuspizza, är den ätbar?
Den som lever får se. Och jag lär inte dö av min hjärnblödning och skallfraktur, även om jag tydligen svullnat lite där skallbenet sprack. Suck och stön. Låt bli att svimma och slå i huvudet. Och för er egen skull: CYKLA MED HJÄLM PÅ HUVUDET. Det är en billig livförsäkring.
Ha en trevlig onsdag, och njut lite av solen å mina vägnar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
