Päron-, kardemumma- & marsipanmuffins

På lördag fyller min mormor 80 år, vilket självklart ska firas. Delar av släkten kommer hit, till mina föräldrar, på besök och vi har hittat på diverse festliga upptåg som dagen ska förgyllas av.

Tanken var att jag skulle lagat mat, men mina föräldrar förbjuder mig. Och jag kan i och för sig förstå dem eftersom jag orkar att stå upp i cirka 15 minuter åt gången, men det känns trist. Fast baka tänker jag göra lite smått. Man kan ju faktiskt sitta ner och vispa, eller hur?!

Så ikväll snodde jag ihop kardemummasmakande minimuffins med päron och lite mandel. Så enkelt, men ändå smakrikt. Jag vet att de kommer uppskattas av min mormor, som är kakälskaren nummer ett. Och det är ju huvudsaken att hon låter sig väl smakas (själv tänker jag nog göra mig en chokladbeckis...).


Päron-, kardemumma- & marsipanmuffins, ca 20-24 små

• 50 g smör, rumstempererad
• 2 dl grovriven marsipan
• 1 ägg
• 2 dl vetemjöl
• 1 tsk vaniljsocker
• 1/2 tsk bakpulver
• 1 krm kardemummakärnor, stötta
  
• 1 päron
• 2 msk grovt hackad mandel
  

Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa smöret och marsipanen med elvispens degkrokar tills det är luftigt.

Vispa ner äggen och byt från degkrokar till vispar.

Blanda mjöl, bakpulver, kardemumma och vaniljsocker och vispa ner detta.

Fördela i små muffinformar, fyll knappt till hälften. Stoppa ner en päronklyfta i varje form och toppa med lite hackad mandel.

Grädda i ca 10 minuter i mitten av ugnen.

Vad som hände

Ni är många som frågar, så jag har väl inte riktigt varit helt klar i vad som hände förra onsdagen. Därför tar jag det en gång igen.

I onsdags åkte jag tåg till Stockholm för att assistera Lisa FW (allas vår matälskare) när hon hade en matkurs. Jag kom fram och började hjälpa henne att göra i ordning. När kursen väl kom igång, och Lisa stod och pratade om umami blev jag helt plötsligt kallsvettig, ögonen gick i kors och sen svimmade jag. Jag slog i huvudet hårt, vilket alltså ledde till en hjärnskakning, hjärnblödning och en skallfraktur ovanför ena örat.

När jag väl kommit in på intensiven i Uppsala fick mina föräldrar klart för sig vilken tur jag haft. Hade blödningen hamnat lite annorlunda hade troligtvis talet påverkats, liksom minnet och gud vet vad. Anledningen till att jag svimmade antas vara stress. Blodproverna visar inte på något annat, och efter alla undersökningar jag gjort så tror läkarna att det är stress som är boven i dramat. Jag har aldrig tidigare svimmat, och hoppas aldrig mer jag kommer behöva vara med om det.

Har ni frågor så är det bara att ställa dem.

Ljuvligt god solmüsli

Saltå Kvarn har kommit med sex nya snackspåsar.

• Hasselnötter
• Hasselnötter, rostade
• Ljuvligt gott
• Naturens frukter
• Soliga favoriter
• Valnötter

De neutrala nötpåsarna håller fin kvalitet, som vanligt när det gäller Saltå Kvarn. Mixerna innehållande nötter och torkad frukt var lite för söta för att ätas rakt av tyckte jag, så jag valde att göra en enkel müsli med två av dem: Ljuvligt gott och Soliga favoriter.

Att ge recept på en simpel müsli är kanske fånigt, men det här blev verkligen gott så jag skriver vad jag hade i. Eftersom mixerna innehåller rostade nötter skippade jag att rosta müslin, utan blandade helt enkelt bara ihop allt. Ingen honung eller annat sötningsmedel behövs, anser jag, när det är så mycket torkad frukt i. Känner man för extra sötma kan man ju alltid ringla lite honung över när man väl äter müslin. För ovanlighetens skull blandade jag i krossade Finn Crisp, ni vet de där finska rågskorporna som gärna placeras på en ostbricka. Mycket gott även i en müsli - jag lovar.
Ljuvligt god solmüsli

• 1 påse Ljuvligt gott, Saltå Kvarn
• 1 påse Soliga favoriter, Saltå Kvarn
• 2,5 dl grynblandning
• 1,5 dl krossad Finn Crisp
• 2 msk hackade torkade aprikoser
• 1 msk linfrön

Blanda allt och stoppa i en tät burk.

Home, sweet home

Jag har fått komma hem. Lagom till att den första röda jordgubben i landet hälsat världen välkommen blev jag utskriven från Akademiska sjukhuset. Det är såå skönt. SÅÅ SKÖNT. Att slippa se sjukhusväggar, trasiga människor och systrar som sliter som djur. Även om sjukhusvistelser sker av en anledning med gott syfte är de liksom inte etta på önskelistan.

Nu kommer jag bo hos mina föräldrar och syster i minst en vecka, tyckte läkaren. Jag känner mig som en bebis som inte klarar mig själv, men har man haft en hjärnblödning så har man. Jag är glad att jag inte är ett litet paket utan talförmåga, för så hade det kunnat vara. För tillfället är jag bara dödstrött och har en fördjävlig huvudvärk, vilket borde gå bort inom några månader...


Kan ni gissa vad det första jag gjorde när jag kom hem? Ställde mig i köket. Att bara få hacka lök och grönsaker, röra ihop tzatziki och steka falafel gjorde mig gott. Nu har jag tröttnat på barnmat och vill ha sommarmat. Med andra ord mycket grillat, mycket röror och mycket grönsaker. Och glass. Glass i stora lass.

Men nu ska jag vila en stund innan jag somnar i tangentbordet. Njut av dagen, och kom ihåg att inte stressa. Det kan kosta en dyrt.